Tanken att springa Vårruset i Västerås har funnits ett tag, men eftersom jag var lite väl ivrig i påskas när jag efter ungefär 1.5 års paus från allt vad löpning heter skulle ge mig på det igen så gick jag ut alldeles för hårt och fick
ont bara efter någon vecka. Flåset och pannbenet fanns där, men knäna var inte riktigt med i matchen. Det var bara att backa och börja om, så från att ha känt mig både stark och snabb så fick jag hålla mig till ordentlig uppvärmning, max 2.5 km långa
rundor och enbart grus och skogsstig som underlag. Det gjorde susen och kvällen innan loppet anmälde jag mig äntligen och vi åkte upp hela familjen och hade picknick innan jag skulle springa.
Peppen alltså. Pirret i startfållan när musiken spelar, uppvärmningen är klar och nedräkningen börjar! Plötsligt var det väldigt självklart varför jag tyckte det var så roligt för några år sedan.
Själva loppet gick över alla förväntningar också. Solen sken och det var alldeles perfekt löparväder, mycket publik ute och hejade längs Västerås gator och dextrosolen innan start kickade in fint. Jag bestämde mig från start för att helt
strunta i att titta på klockan och istället bara springa på känsla. Så skönt och sträckan på 5 km var alldeles perfekt just nu. Jag har ett gammalt personbästa från Vårruset på 22 minuter och det förstod jag ju var ljusår bort, så jag satte ribban
på att springa under halvtimmen och landade till slut på 27.08 och det är jag så, så nöjd med. Helt ärligt fick jag både mersmak och lite hybris och har ägnat fredagen åt att klura på vad för lopp jag ska ge mig på härnäst… Det är ändå roligt att
ha ett mål att sikta på och en anledning att ge sig ut. Göteborgsvarvet nästa år är givet, och såklart Vårruset och troligtvis Åvarvet som går här i stan, men jag skulle gärna slänga in en morot för sommarens träning och satsa på ett lopp i sensommar
eller tidig höst. Vågar man halvmaraton? Det är frågan. Kanske milen är ett mer säkert kort? Både Midnattsloppet och Tjejmilen är ju fina lopp. Hej beslutsångest! Får helt klart suga lite på den karamellen.

0