Gravidvecka 19
Hallå, är det söndag hela tiden eller? Känns verkligen inte som att det hinner passera en hel vecka mellan dessa uppdateringar, men det gör det tydligen! Det är alltså inget skämt att en andra graviditet går betydligt snabbare än den första.

Jag har mått bra även den gångna veckan, bortsett från något tillfälle med yrsel. Märkligt att det bara inträffar på jobbet, men gissar att det är en kombination av högt tempo och hunger mellan måltiderna. Köpte hem järntabletter förra veckan, alltid bra att bunkra på i kroppens järndepåer. Det kom också lägligt för, precis som när jag väntade Selma, så har jag extremt lätt för att blöda näsblod. Det är inget konstigt, utan helt normalt att slemhinnorna är extra känsliga, men inte så kul när det händer i tid och otid. 

Bebisen: Nu är bebisen 20 cm lång, och väger i början av veckan ungefär 170 g och vid veckans slut 220 g. Mjölktänderna är färdigbildade (men syns inte) och anlagen för de permanenta tänderna börjar komma.
Man gör ofta en ultraljudsundersökning i denna vecka och där tittar man på barnets organ, utveckling och kan ofta även se vilket kön det har. Man kan också fastställa moderkakans läge och ge ett mer exakt datum för beräknad förlossning.

Jag är både spänd och förväntansfull, men samtidigt nervös och rädd inför kommande veckas rutinultraljud. Hoppas, hoppas att allt ser ok ut!

(null)

Höstfotografering
Idag hade vi en fotografering med fotograf ute på Solby gård inbokad. Så roligt att ha proffsbilder sparade inför framtiden.

Jag har försökt boka in en tid sedan i våras, men tyvärr har de datum som varit under vår och sommar inte passat. Nu när hon hörde av sig angående höstfotografering så högg jag direkt, utan att tveka!

Vi piffade till oss och infann oss på gården precis i tid för vårt fototillfälle. Det var en blyg liten Selma som inte riktigt ville samarbeta till en början, men när två föräldrar och en fotograf börjar kasta höstlöv omkring sig så kan man knappast undvika att skratta. Dessutom så sprack den mulna dagen upp i solsken precis lagom tills vi skulle börja. Blir spännande att se bilderna om ca tre veckor, längtar redan!

Som belöning köpte vi kaffe och våfflor med grädde och sylt i Solbys gårdsbutik efteråt. Vansinnigt mysig eftermiddag.

(null)

(null)

Hur tuff var hon inte i sin outfit för dagen?
(null)


Yrvädret som vi älskar
Jag är av åsikten att alla åldrar och faser hos barn har sin charm. Spädbarn är såklart urmysiga, men ju äldre Selma blivit och ju mer hon utvecklats desto roligare har hon blivit att hänga med. Nu är hon verkligen ingen bebis längre, utan en liten minimänniska med egna tankar och viljor. Så starka viljor...

På förskolan är hon världens gladaste och charmigaste, säger de. Jag tror dem, för hon är en glad unge och har alltid varit. Sedan kommer vi hem och plötsligt är hon inte riktigt lika samarbetsvillig. Igår när jag hämtade så ville hon till exempel absolut inte in i bilen. Inte, inte, inte. Istället skulle det busas och springas runt (tur att det inte är trafik i rörelse utanför föris!) och självklart blir hon vrålförbannad när jag till slut får lyfta in henne i bilen. Det var utbrott ett, innan vi ens hunnit hem. Så ja, livet med en 1.5-åring? Aldrig en lugn stund skulle jag säga. Det är tur att hon är världens goaste ändå, och att man har de där gosiga bebisbilderna att se tillbaka på när hon beter sig som en tonåring i en väldigt liten kropp, haha!❤️

Någon som känner igen sig?

(null)