2015
Ett litet kollage över mina nio mest uppskattade bilder på instagram under 2015 och därmed en liten inblick i hur året har sett ut. Glöm inte att följa, niilssonsara. 

Imorgon tar vi farväl av år 2015 och jag tycker att det känns himla bra faktiskt. Det har varit ett bra år för mig. Året då jag äntligen blev klar efter 3.5 år på högskolan och fick min förskollärarexamen. Året då jag började jobba på Tunavallens förskola. Året då jag sprang en massa roliga lopp och klarade av årets stora utmaning, Lidingöloppet 30 km. Året då vi besökte två nya länder, Turkiet och England. Och så en hel del andra roliga händelser såklart. Tack och hej 2015 och välkommen 2016! Spännande att se vad du har att bjuda på.


Fyndat på rean

Har ni fyndat något på mellandagsrean ännu? Jag är inget fan av att trängas med folk i butiker, blir tyvärr mest irriterad, så att fynda på nätet passar mig som handen i handsken. Där har jag faktiskt lyckas knipa ett linne och en väska hittills, så väntar spänt på att de ska komma till postombudet.

En liten snabbis till Cervera-butiken på Tuna Park tog jag mig dessutom tid till, så ett gäng skålar fick följa med hem. Gillar dessa, iittala kartio, som passar perfekt till godiset, dippen eller tacosen. Jag har några klara och några ljusblå sedan tidigare, så nu blev det den grå varianten. 
17 km

Om jag inte var mör efter helgens alla träningspass så är jag det definitivt nu. Ännu ett personligt distansrekord på löpbandet, 17 km denna gång. Löpbanden på Actic City har inga fläktar, så jag trodde verkligen aldrig att det skulle gå. Men det gjorde det uppenbarligen och det var till och med så pass att jag kunde öka tempot mot slutet. Tricket är definitivt att ta det lugnt i början och spara på krafterna.

Om en vecka är det fem månader till marathon och jag är både taggad och livrädd på en och samma gång. Jag går in med inställningen att jag gör det, och sedan behöver jag aldrig mer göra om det om det är hemskt. Det fungerade med Lidingöloppet i september och jag tror att det kommer att göra det nu också. (Lidingöloppet kan jag förresten absolut tänka mig att springa igen!).