Övertid dag 3
Det är en så konstig tid nu när vi är inne på övertid och jag är fruktansvärt rastlös, men samtidigt trött och för orkeslös för att faktiskt hitta på något. Dag 3 nu och än verkar det dröja.

Eftersom lillen var beräknad i lördags så har vi inte gjort några planer alls nu kommande tid. J har inga bokningar på jobbet eftersom det antogs att han skulle vara hemma sina 10 föräldradagar nu, så han jobbar hemifrån. Jag har inte vågat boka något alls och är inte särskilt sugen på att ta mig till gymmet eller så nu när det är gravidövertid. Bättre att vila tänker jag, och dessutom är jag fortfarande lite irriterad i halsen. Tack gode gud så är i alla fall mini tillbaka på förskolan idag, så jag har kunnat sova ut på morgonen och äta en lång lugn frukost. Vi gick varandra rätt rejält på nerverna igår kan man säga... Fyra dagar hemma utan att knappt gå utanför dörren var fyra dagar för länge för att bevara harmonin. Det är stor skillnad på ledighet och sjukdom, understimuleringen när hon är sjuk gör henne till ett litet monster. Ett sött monster, men ändå ett monster. Häromkvällen stod hon och hängde i handtaget till frysen och vrålade efter glass. När hundögonen inte fungerade så verkligen skrek hon på mig. Riktiga skitungefasoner. Det ska tilläggas att vi redan hade ätit glass tidigare på dagen... (Det slutade med att jag inte gav mig vad gällde glassen, men däremot erbjöd en Bamse-festis för husfridens skull. Läs: brist på ork till att bråka. En liten seger för oss båda ändå). Skönt att hon är pigg igen nu i alla fall.

Förra veckan började med en hemmadag pga sviterna efter ögoninflammation. Betydligt gladare tjej då. Lediga dagar i solen med henne är bäst. Sjukdomar känner vi oss däremot rätt klara med. Kom igen nu våren!