Chocken när det knappt finns en parkeringsplats ledig utanför när man kommer. Chocken när man kommer in och ser hallen med vad som kändes som halva Eskilstunas befolknings skor. Chocken när man kommer in och det är kö till kassan, klungor av människor som står och väntar på att kalas ska börja och man ser barn som myror i en myrstack överallt i leklandet. Hade det inte varit för kalaset hade jag vänt i dörren, men nu var det bara att glatt segla in tillsammans med en väldigt förväntansfull Selma. 

Vi överlevde och det bjöds på pannkakor, glass och popcorn, lek med kompisarna och godispåse vid hemgång. Riktigt roligt att se henne in action med några av hennes närmaste kompisar från förskolan och roligt för mig att få ett ansikte på både barn och föräldrar som jag inte haft riktigt koll på. Det blev helkroppssanering av barnet när vi kom hem. Raka vägen in i duschen, utan att passera gå.

Trots en lyckad stund (och det var faktiskt inte direkt trångt i leklandet, inte så att man behövde köa till rutschkanor eller liknande i alla fall) så kommer vi inte att sätta våra fötter där på en helg frivilligt framöver. Möjligen med undantag för barnkalas då, men ska vi åka bara familjen så håller vi oss till vardagar när det är betydligt mer folktomt.