På förskolan är hon världens gladaste och charmigaste, säger de. Jag tror dem, för hon är en glad unge och har alltid varit. Sedan kommer vi hem och plötsligt är hon inte riktigt lika samarbetsvillig. Igår när jag hämtade så ville hon till exempel absolut inte in i bilen. Inte, inte, inte. Istället skulle det busas och springas runt (tur att det inte är trafik i rörelse utanför föris!) och självklart blir hon vrålförbannad när jag till slut får lyfta in henne i bilen. Det var utbrott ett, innan vi ens hunnit hem. Så ja, livet med en 1.5-åring? Aldrig en lugn stund skulle jag säga. Det är tur att hon är världens goaste ändå, och att man har de där gosiga bebisbilderna att se tillbaka på när hon beter sig som en tonåring i en väldigt liten kropp, haha!❤️

Någon som känner igen sig?