Jag själv är vaccinerad sedan länge, så för mig var det dos 5 det var dags för idag, medan övriga familjemedlemmar fick sin allra första. Jag vill inte chansa vad gäller de hemskheter man kan råka ut för om man får TBE, så det kändes sjävklart att vaccinera Selma. Särskilt nu när vi bor i villa med katter och rådjur som springer runt i området och säkert bär på fästingar. Snart har vi också en gräsmatta att leka på här hemma och där kan de vidriga små djuren garanterat trivas. 

Selma fick en mindre dos och i låret istället för armen, och skötte sig exemplariskt. Självklart ledsen vid sticket, men det gick över på någon halvminut. Hon kanske trots allt inte ärver sin mammas mesande när det gäller nålar... På tal om det, förstår ni skräcken för en nålrädd att behöva bli stucken i fingret vid var och varannan kontroll hos barnmorskan under graviditeten?? Ni som vet ni vet. 

Nu är det gjort för den här gången i alla fall, och jag slipper om 2 veckor när de andra två ska tillbaka för dos 2.