De allra första stegen utan stöd tog hon 25 april, men då var det bara ett par stycken och mer att hon hävde sig iväg från en famn till en annan. Senaste dagarna däremot så har det hänt grejer och hon hat vågat släppa mer och mer för varje dag, och så i eftermiddag så bara från ingenstans så travar hon genom hela vardagsrummet. Hur stadigt och fint som helst med sina bestämda steg. "Hon går till midsommar", har hennes pappa sagt länge. Yes she does! 

På BVC tidigare i veckan sa sköterskan att barn som går tidigt ofta är ostadiga i början, medan barn som går senare hinner hitta balansen och blir stabila snabbare. Selma är skolexemplet på det, och hon har varit så med det mesta. Försiktig och väntar hellre lite längre innan hon testar vingarna. På det sättet liknar hon mig mycket.