På tal om skugga förresten... Vi hade som sagt bokat bord på uteserveringen och bett om parasoll om möjligt, och fick då svaret att inga parasoll fanns. När vi sedan kom dit vid så fanns faktiskt två parasoll, men de gick enligt personalen inte att ha när det blåste. Inte så konstigt då parasollfötterna inte var fyllda. Medan vi åt började dock en gullig servitris att greja med dem och Jimmy och Tomas erbjöd sig att hjälpa till att dra fram dem och sprang sedan med vattenkannor för att fylla foten. Det blev toppen, för ärligt talat så var det inte skönt att sitta mitt i solgasset. De erbjöd sig sedan att hjälpa till med nästa parasoll så att några pensionärer ett par bord bort också skulle få skugga, men det visade sig vara trasigt. Kommentaren från en av kärringarna (ursäkta ordvalet, men hon var en riktig kärring) var då att "jaha, fast vi bad ju faktiskt om parasoll före dem där borta". Med en riktigt snorkig ton och sitt glas med vitt vin hårt i handen dessutom. Hon sa inget mer efter att ha fått svaret att vi hade bett om det redan kl 11... Allvarligt alltså. För det första så var det väl snällt att vi försökte lösa det åt dem, för det andra kom de dit långt efter oss och för det tredje så hade vi ett spädbarn och en 1.5-åring vid bordet. Men absolut, klart tanten ska ha ett parasoll när hon sitter och dricker sitt vin utan att lyfta ett finger. Grr.