Kan ni förstå att jag hade en jättemage för bara en vecka sedan? För varje dag som går så blir den lite mindre och jag har nästan glömt lite hur det kändes att ha den där jättestora kulan. Märkligt. Jag har ännu inte riktigt haft tid att sakna den, utan njuter mest av min lilla bebis. Lika fantastiskt mysigt som det var att känna sparkar, rörelser och hicka inifrån magen är det såklart att mysa med den lilla nu när hon äntligen är ute. Hatten av för kvinnokroppen säger jag bara! Helt ofattbart att det kan växa en liten människa i magen.❤