Om vi bortser från sjukveckan, som tärde mycket på mig, så mår jag bra. Det tar ett tag att vänja sig vid det nya livet, men jag älskar det. Vi ammade igår för första gången sedan innan svinkopporna och jag tänkte fortsätta att mys-amma, på BVC-sköterskans inrådan. Kanske kommer det igång ordentligt igen när jag släpper tankarna på att det ska livnära lilltjejen, eller också får vi nöja oss med att ge ersättning och tänka att hon ändå får i sig det hon behöver genom den. Jag har vant mig vid tanken nu, så det känns ändå okej även om det inte alls var så jag tänkt mig det. Det fina med flaskmatning är ju att pappan kan hjälpa till samt knyta an på ett helt annat sätt, jag kan åka iväg och handla eller liknande utan problem och jag kan ha vilka kläder jag vill utan att behöva fundera på om de är amningsvänliga eller inte. Det gäller att se de små ljuspunkterna. 

Sista veckobilderna på bebismagen och magen idag. Vill ni veta en hemlis? Jag saknar den lite. Tänk att det var Selmisen därinne!