Sedan ett par veckor tillbaka är jag ägare av ett busskort. Det saknas bara en färggrann ryggsäck för att jag ska känna mig helt och hållet som en tolvåring, hehe. Skämt åsido, det är sjukt smidigt i och med att bussen går nedför backen och raka vägen till Tunavallen på väldigt bra tider för att passa mitt schema. Visst kunde jag spara en kvart hit eller dit genom att åka bil, men det är skönt att slippa den kostnaden. Dessutom är morgonpromenaden, som oftast blir en språngmarsch, till busshållplatsen ett perfekt sätt att vakna till på och så kan jag slappna av en stund under själva resan. Helt ok.

Det tråkiga är väl sådana här dagar när jag börjar tidigt och får gå upp i ottan. Särskilt när man sovit som en kratta. Smällen man får ta.