Min filosofi när det gäller intervaller är att de ska vara vara så jobbiga att det nästan gör ont. Man ska inte orka något mer efter dem, gör man det så har man fuskat och inte tagit ut sig tillräckligt. Det är när flåset blir sådär fruktansvärt jobbigt som det ger resultat. Mitt bästa tips är att springa dem på löpband för där är det lättare att ha kontroll på hastigheten.

 

Gårdagens pass var något av det värsta jag varit med om. Först och främst så hade jag "värmt upp" med mitt löpstyrkeprogam och var allmänt mör redan efter det. Sedan kom intervallerna. 5 minuter jogg (hastighet: 10.0) för att sparka igång benen, 20 minuter intervaller där jag sprang 2 minuter på 13.0 och joggade 1 minut på 9.0, för att sedan jogga ner 5 minuter på 10.0 igen. Vidrigt. Längre intervaller är inte min grej, men variation är bäst. Pulsen efter nedvarvning och stretch var fortfarande 121 bpm. Galet.

 

Nu ska jag ut på ett långpass eftersom kvällens spinning inte blir av. Heja!