Det blir många sådana uppdateringar nu märker jag, men det är lite så mitt liv ser ut för tillfället. Har jag sagt att jag ska springa Lidingöloppet nästa helg? Jag anmälde mig någon gång i början av sommaren, men har knappt vågat avslöja det eftersom jag är så skräckslagen. Tre kuperade mil. Inte så lite kuperade heller enligt min egen erfarenhet av förra årets Lidingö Tjejlopp (som ju är den sista milen av tremilaren). Det blir mitt längsta lopp någonsin och definitivt årets utmaning. Därför känns det också jättetrist att träningen inför det har varit så dålig. Förkylningar har liksom gjort det omöjligt och det gör mig såklart både ledsen och besviken. Jag hade verkligen velat vara i mitt livs form. Nu blir det inte så, men jag ska göra mitt bästa utefter förutsättningarna jag har att jobba med. 

Det knixiga är att man inför ett sådant här krävande lopp helst ska minska träningsmängd och intensitet ganska omfattande de två sista veckorna innan, men jag som just kommit igång efter att ha varit sjuk måste istället gröta på in i det sista för att ha någon som helst chans att jobba upp kondition och styrka. Det får bli så. Jag har till och med lagt upp ett träningsschema för att verkligen maxa samtidigt som jag har koll på att jag faktiskt vilar ordentligt också. Såhär ser det ut: