Dagen har varit lång, jobbig, sorglig och fin på en och samma gång. Klockan 11.00 hölls begravningen för min älskade farfar i Mellösa kyrka och det var en rätt stor skara släkt, vänner och bekanta som samlats för att ta farväl av kanske en av tidernas spralligaste och påhittigaste gubbar. Trots att jag snart fyller 21 år så får jag ändå ständigt höra nya historier om farfars alla tokiga, roliga och helknasiga upptåg och spratt som han spelat folk genom åren. Viktigt att tillägga är att det aldrig har varit på någon annans bekostnad utan enbart roliga påhitt. Som till exempel första gången mamma följde med pappa hem och farfar hade vält omkull alla möbler i vardagsrummet och låg och halsade ur en flaska explorer när de kom in i rummet. 

Själv har jag nog inte direkt varit med om några sådana tokigheter, men en hel del sköna kommentarer och dåliga skämt har man fått utstå genom åren. Jag kommer alltid att minnas de fina stunder vi fick tillsammans och jag kan aldrig tänka mig att det finns en bättre farfar än han. Det känns så bra att han fick en så fin begravning med alla nära och kära samlade och en helt fantastisk präst som höll i ceremonin. Ett bra avslut på vad som måste ha varit ett underbart bra liv.

Här på jorden har vi förlorat en enormt omtyckt och älskad person, men jag är övertygad om att himlen numera är en betydligt roligare plats och änglarna där uppe lär knappast få sig en lugn stund framöver.

Vila frid så länge, så ses vi nog igen älskade och saknade farfar.