Från ingenstans så slutade Selma alltså bara att äta och dricka i söndags eftermiddag. Hon fick feber på lördagen, och nu senaste dagarna har hon varit aningen hostig och snorig så vi misstänker halsont. I måndags åt hon en salt pinne till frukost, tre köttbullar till lunch och några gurkstavar till middag. Jag hade telefonkontakt med 1177 hela kvällen, och vi var inställda på en sväng till akuten. Efter en natt då hon i alla fall druckit lite vatten så åt hon faktiskt en nästan normal Selma-frukost på tisdagmorgonen och jag har nog aldrig varit så lycklig över att se någon äta. Hann inte ens tänka klart tanken att det kanske hade vänt innan det visade sig att det också skulle vara det enda hon åt den dagen. Natten till idag blev likadan, lite vatten vid de tillfällen hon vaknade och så slog hon till på en halv portion yoghurt till frukost idag. 

Vad i hela friden gör man?? Det går ju inte att tvångsmata en snart 2-åring, varken med mat eller dryck. Det går heller inte att resonera med henne. Eller hota. Hon bara äter inte. Och jag tackar som varmast för alla fina tips på mat och dryck som är bra vid halsont, men nu är jag så less på ordet isglass att jag vill spy rakt ut. Vi har testat det, och ALLT annat. Hon vill ha, men hon ångrar sig innan det når munnen. Så himla frustrerande. Så himla tröttsamt. 

Vi fick i alla fall en tid hos BVC och barnläkaren där, och efter en skapligt traumatisk upplevelse för den lilla i fråga så fick vi egentligen inga svar. Aningen röd i halsen, men sänkan var ok och proverna visade ingenting annat konstigt. Så antagligen halsont då. Vi har gått upp en viktklass vad gäller Alvedon (på läkarens inrådan) och får helt enkelt fortsätta försöka få i henne. Mat behövde vi inte oroa oss för egentligen, men vätska behöver hon ju för att inte bli uttorkad. Kom igen nu Selma, vänd det här. 

Någon mer än jag som är oändligt less på det här med att sjukdomar bara avlöser varandra???