Vecka 41 gick som i en dimma, både snabbt och långsamt på samma gång. Det allra vanligaste är att förlossningen drar igång nattetid, så varje morgon jag vaknar så är det med en liten blandning av besvikelse och lättnad att jag får en dag till. Det är något med att det ändå känns lite vemodigt att graviditeten snart är över. Jag hade ju faktiskt förhoppningar om att gå över litegrann, dels för att så mycket av mars månad och dess RS-topp skulle passera, men också för att hinna passera Selmas födelsedag och sjukstugan som hon drog hem. Nu när dag 8 på övertid strax är till ända så känner jag mig dock rätt nöjd. Jag hoppas, hoppas, hoppas att vi slipper hela igångsättningsgrejen nästa helg, så håll tummarna för att vår envisa lilleman bestämmer sig för att komma av egen vilja under veckan!

Vi fick förresten ingen tid för igångsättning på veckans besök hos barnmorskan, men däremot en ny tid hos henne nu i vecka 42. Då får vi däremot en tid bokad på förlossningen om det inte hänt något innan dess. Jag mår i alla fall bra, även om kroppen såklart börjar kännas sliten.

Bebisen: Barnet är färdigt att födas men verkar trivas i magen. Det ägnar sig åt att lägga på sig i vikt och förbereda sig för att komma ut.