I övrigt så händer det mycket nu. Hon har fått en sjunde tand och blir stadigare och stadigare när det gäller att gå. Vill gärna hålla i någon och knata runt hela, hela tiden, och blir förbannad när man sätter ner henne på golvet. Det finns mycket vilja
och envishet i den lilla kroppen, och man får sig en och annan utskällning när hon inte är nöjd. Hon reser sig numera upp själv och har lärt sig att peka, så peka gör vi dagarna i ända. När vi vill något, för att få någon annan att titta på något,
eller bara för att. Peka, peka, peka.
På onsdag blir hon 1 år och till helgen väntar kalas. Det blir spännande att se hur hon reagerar på det, vår blyga lilla dam. Vi har valt att dela det i alla fall, så familj och släktingar kommer på lördagen, och vänner på söndagen. Blir bättre för Selma
om det inte är så många på en och samma gång.
Äter gör hon förresten som ett proffs. Allt, mycket, alltid. Ingenting som hittills totalt har ratats, och det finns verkligen ingen botten. Hoppas det håller i sig!
0