Fettisdagen - och historien om förlossningssemlan
Om någon nu missat det så tycker jag om semlor, och missar därför självklart inte chansen att fira semlans egen dag. Kanske att det är tur att det inte är säsong för just semlor mer än i februari. När jag var gravid för ett år sedan åt jag nog åtminstone 2-3 stycken i veckan, men riktigt så extrem har jag inte varit i år. Någon måtta får det vara, även om det blivit två stycken idag. Med all rätt tycker jag ändå, det är ju faktiskt bara fettisdagen en gång om året.

Jag vet inte om jag skrev det i min förlossningsberättelse, men jag hade till och med en semla med till förlossningen. Det säger ju en del, semmelfantast deluxe. Storyn bakom det är att barnmorskan rekommenderade mig att åka hem och energiladda på besöket där samma dag som vi sedan åkte in. Sagt och gjort, vi köpte med semlor hem. Jag hann äta den ena under eftermiddagen, men framåt kvällen blev värkarna så pass intensiva att jag inte hade ro att varken sitta stilla eller äta bakverk. Hade inte hjärta att lämna den att bli gammal i kylen medan vi var på BB, så den fick helt enkelt följa med. Hade jag inte haft så ont så hade jag nog tyckt att det var rätt festligt när Jimmy frågar barnmorskan som släppt in oss på förlossningen var han ska göra av påsen med semlan det första han gjorde när vi klev innanför dörrarna. Tror inte att det är en fråga hon för varje dag på jobbet... Dock galet gott att dela en semla på BB några timmar efter förlossning, med sin lilla nyföding slumrandes i plastbaljan på hjul. Ett semmelminne för livet kan man nog säga.

(null)
Emelie Babunovic

Kunde ju inte firas bättre än med semla! Roligt minne att se tillbaka till.

Svar: Eller hur! :)
None None

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress