Jag var anmäld i startgrupp 6B (sub 65 minuter) och valde Fun run-klassen, dvs ingen tidtagning. Målet var enbart att ta mig i mål och ha sprungit hela loppet, och jag kan säga att det var det bästa beslut jag kunde ha tagit. Ingen stress, ingen press. Bara springa för att jag kan, för att det är skönt och för att stämningen är på topp. Ärligt talat så är det en skön känsla att komma i mål på en bra tid, men det är mest en plåga på vägen dit och igår fick jag faktiskt chansen att verkligen älska löpningen. Tjejmilen är en väldigt fin mil med start på Gärdet och vidare runt Djurgården. Man springer bland mycket grönt och längs med vattnet, och banan är ganska flack så egentligen inte särskilt jobbig. Jag gick ut lugnt redan från start och tänkte att jag hellre drar på lite på slutet om krafterna finns, än att ta ut mig tidigt och behöva gå. En väldigt bra plan för jag har aldrig satt en så snygg slutspurt eller haft så roligt under ett lopp. 3-5 km är alltid de värsta för mig, efter det blir det lite lättare igen och så även denna gång. Aktiveringen i magen orkade jag hålla utan minsta problem och flåset satt mer eller mindre som en smäck hela vägen in i mål. Tänk att det är mindre än ett halvår sedan förlossningen och jag kan springa en mil. Att träna rätt från start var det bästa jag kunde göra. 

Som den löpnörd jag är så hade jag lite koll på tiden ändå, och gick i mål på ganska precis 1 timme enligt mitt aktivitetsarmband. Väldigt nöjd med det och ser redan fram emot nästa år!