Mors dag idag, om nu någon missat det. Min första och jag är så tacksam. Tacksam för att det var just Selma som kom till oss och tacksam för att hon är frisk helt perfekt. Jag vet inte om jag skrev något om det under graviditeten, men jag var väldigt orolig att något skulle vara fel. Ultraljuden lugnade såklart lite, men rädslan fanns ändå där och det är väl egentligen helt naturligt. Jag tänkte hela tiden att "alla andra får ju friska barn, men förr eller senare går det ju fel och det är ju inte alls omöjligt att det händer mig". Mest rädd var jag nog för hur man själv skulle reagera och känna för bebisen om den inte varit frisk... Tänk att man börjar oroa sig redan innan bebisen ens är född. Nu gick ju allt tack och lov bra och jag är så glad för det. Vår underbara lilla tjej som utvecklas och växer för varje dag som går. Det ska bli så roligt att följa hennes förvandling till en alldeles egen individ. Spännande och läskigt på en och samma gång. Fina, fantastiska lilla barn!❤️