Hur som helst, vi kom iväg till slut och det var skönt för det var riktigt dålig uppslutning på träffen. Nu blev vi i alla fall fyra bebisar med tillhörande mammor och en pappa. Roligt att höra folks förlossningshistorier, diskutera tiden efter och reflektera kring vad vi tyckte och tänkte. Nu är jag i en fas där jag är fruktansvärt blödig och blir tårögd över allt mellan himmel och jord, så jag vet inte om jag riktigt fick ur mig vår story på ett begripligt sätt... Men vad gör det om hundra år? Den finns ju att läsa här för den som är nyfiken.

I och med att vi var en mindre grupp idag så fick man lite mer utrymme och  möjlighet att prata med varandra, jämfört med på själva utbildningsträffarna. Vore roligt att kunna hålla kontakten med åtminstone någon eftersom bebisarna är födda så pass nära varandra, så nu känns det lite mer som att det är aktuellt faktiskt. Vi får se hur det blir med det. 😊

Förresten! Vi har haft åkpåsens underdel kvar i vagnen tills för bara ett par veckor sedan då jag bytte till ett urmysigt fårskinn som Selma fick i present av Jimmys morfar. Men ser ni problemet? Barnet är borta!? Haha! Jag knallar tydligen runt med en tom barnvagn. Inte alls creepy. Haha! Hon glider liksom runt lite om man går där det lutar, någon som upplevt samma problem? Brukar det bli så eller kan man kanske rufsa till pälsen lite så att hon stannar där man lägger henne?