Det har redan gått 9 veckor sedan Selman kom till oss och jag börjar faktiskt att så smått känna mig som mig själv igen. Vikten står ganska stilla, på -12 kg sedan förlossning vilket innebär 4 kg kvar till startvikt. Jag har ingen stress gällande det egentligen, men däremot ska det bli skönt att komma igång och träna igen. Som det är nu så har jag (peppar, peppar, ta i trä) inte ont någonstans utöver svanskotan. Otroligt skönt. Jag lider verkligen med alla som har kronisk smärta för det tär verkligen att gå runt och ha konstant ont. Svanskotan har i alla fall den fördelen att det "bara" gör ont när jag sitter i vissa lägen och jag tycker att jag kan hantera det rätt bra nu. Jag var på röntgen i förra veckan så jag borde få svar på det när som helst. Hoppas, hoppas att det inte är en fraktur!