Det blev de vanliga proverna (kissprov och stick i fingret), lyssna på bebisens hjärta och ta SF-mått. Istället för att klämma och känna hur bebisen ligger så rullades ultraljudsmaskinen in och vi fick se vår lilla böna för tredje gången. Hon ligger precis som barnmorskan känt de senaste gångerna med huvudet neråt, rumpan åt min vänstra sida och fossingarna mot mina revben på höger sida. Hon såg ut att ha det ganska gott därinne, där hon låg och snuttade på sin hand och vinkade lite fint med den andra. Nu håller vi tummarna för att hon stannar i den här positionen tills det är dags att äntra världen. Enligt vår barnmorska är det ganska ovanligt att de små liven vänder sig såhär sent. Hoppas det stämmer!😊

Utöver det så pratade vi lite om hur jag upplevt graviditeten, samt tankar och önskemål inför förlossningen. Jag har faktiskt inga. Jag känner mig påläst och inte särskilt orolig för själva förlossningen. Ungen måste ju ut, på ett eller annat sätt. Som jag läste i någon av böckerna jag lånat så har ingen hittills stannat kvar i magen, så just den biten är ganska självklar. Jag vill heller inte ställa in mig på något eller planera smärtlindring förrän det är igång. Jag tror (och fick medhåll av barnmorskan) att det är bäst att ta det som det kommer, där och då. Det enda jag oroar mig lite för är eventuella komplikationer eller att något händer mini, men det går ju såklart inte heller att förutsäga. Just den biten är lite läskig, men jag försöker att inte oroa mig alltför mycket. Faktiskt så börjar jag längta ordentligt nu, men ett par veckor till får hon gärna stanna! Blir det i februari eller mars? Spännande att inte veta.

Vi fick förresten också denna påse med saker som är bra att ha. Blöjor, våtservetter, varuprover och en hel drös rabattkuponger. Vi borde klara den/de första veckorna på alla gratissaker vi fått nu!