En författare som vår barnmorska rekommenderade är Gudrun Abascal, chefsbarnmorska på BB Stockholm och någon slags barnmorskeguru. Först ut av hennes böcker blev "Att möta förlossningssmärtan", och jag gillade den verkligen. Jag läste den från pärm till pärm, vilket var lite jobbigt eftersom den är skriven på ett sådant sätt att man ska kunna välja kapitel och hoppa lite fram och tillbaka, alltså mycket upprepning av samma saker. Fast å andra sidan så fastnar det ju betydligt bättre om man läser samma sak flera gånger, så det gjorde mig inget egentligen.

Folk frågar mig ofta om jag är rädd och orolig inför förslossningen, och mitt ärliga svar är nej. Vad har jag att vara rädd för? Jag har ju ingen aning om hur det kommer att bli. Därför håller jag fast vid att jag inte vill planera eller bestämma saker och ting i förloppet, som smärtlindring. Varför ska jag bestämma att jag vill eller inte vill ha ryggbedövning innan jag vet hur det känns? Det är en sak som jag tar med mig från boken, att ingen förlossning är den andra lik och det bästa för en själv är att ta det lite som det kommer. Ett annat tips jag fick är att vara påläst kring förlossningens stadier, eftersom smärtan ofta kan bli lättare att hantera om man vet vad den innebär. Att varje värk tar en närmare bebisen. Att byta position kan också underlätta och få tiden att gå fortare och göra smärtan mer uthärdlig. Det allra viktigaste jag fick ut av boken är dock det faktum att jag är bäst på att föda mitt barn. Ingen annan kan göra det åt mig och ingen annan kan göra det bättre. Det är ganska häftigt.

Nu ska jag ta en dusch här och hugga in på nästa bok, "Att föda" av samma författare.