Det är väldigt märkligt att när det gäller tv-apparater eller högtalare så kommer de väldigt snabbt upp på väggen, men tavlor och speglar har jag tjatat om i princip sedan vi flyttade in i huset i juli och inget har hänt. Förrän nu faktiskt. Jag vet inte om det var hotet om att jag skulle sätta upp dem själv som fick fart på mannen, eller något annat, men ÄNTLIGEN! Lovisa Burfitt-printet som vi hade hängandes i hallen i lägenheten sitter nu ovanför hallbyrån och helkroppsspegeln hamnade direkt innanför dörren. Genast blev det lite mer ombonat och lite av den kala känslan försvann. Vitt och cleant är helt min melodi, men med vår höga takhöjd blir det väldigt kalt utan något alls på väggarna. I hallen saknas nu en hatthylla, vilket jag antagligen får kämpa och tjata i ytterligare tio månader för att få upp... En sak i taget!