Första halvan av loppet, alltså första milen, gick faktiskt över förväntan. 53 minuter och 34 sekunder är bara någon minut långsammare än förra året, men sedan gick det åt skogen. Jag började må så galet illa. Det händer mig ofta när jag springer och är snuvig, men det här var extremt. Jag kämpade emot ett tag, men till slut fick jag knappt någon luft så det var bara att sakta in och gå en stund istället. Resten av loppet fortsatte så, med jogg och gång varvat. Så himla tråkigt. Såhär i efterhand får jag vara glad över att jag inte behövde kräkas i en soptunna på Avenyn (det var farligt nära) och över att jag ändå tog mig i mål, även om tiden 2:07 svider lite.

Oavsett så är Göteborgsvarvet ett lopp jag rekommenderar starkt. Med ca 200 000 åskådare längs den 21 km långa banan är det Sveriges största live-event och det är verkligen maffigt att få vara mitt i allt det. Avenyn är nog min favoritdel, tätt följd av broarna. Om du vågar och vill, spring! Det är så värt det.