Hur gick det då? Det var jobbigt. Det där med att hålla ett lagom tempo gick inte alls. Första milen sprang jag vid vissa tillfällen snabbare än när jag springer 5 km, men jag tänkte att det går så länge det går. Och det gick bra länge tycker jag. Vätskestationer som serverade vatten och sportdryck fanns rätt ofta och körde på varannan vatten och varannan sportdryck. Och dök in i alla typer av vattenfall som fanns för att få lite svalka. Efter 15 km började det gå tyngre och tyngre varav tempot blev långsammare och långsammare. Jag trodde emellanåt att benen bara skulle vika sig, mitt på avenyn där det var som mest folk. Men det gick! Målet var att ta mig runt springandes hela vägen och drömmen var att klara det under två timmar. Min pulsklocka startade jag lite innan jag sprang över startlinjen, så ni kan ju tänka er min lycka när jag stoppar den och inser att jag har klarat mitt mål! Helt otroligt!