Femman i Kronskogen. Två gånger. Lite drygt en mil. En hel timmes plåga. Jag blir så frustrerad när det går dåligt. Första 2-3 kilometerna gick som en dans och jag höll en fart på ca 4 minuter och 40 sekunder per kilometer vilket är riktigt bra, men sedan gick det bara utför. När jag var halvvägs kom hållet smygande på vänster sida och blev bara värre och värre och jag funderade allvarligt på att bryta. Hur ont det än gjorde så gjorde jag inte det utan kämpade vidare i alla förbaskade uppförsbackar. Och lovade mig själv att aldrig mer springa kan jag ju tillägga, men nu efteråt känns det ju bra igen. Trist när det går så tungt...
MENY
0