Huvudvärken sitter där den sitter och verkar inte ha några planer på att ge sig än på ett tag. Jag vägrar värktabletter så det är bara att bita ihop.

Dagens arbetspass var ett riktigt kortpass. Det blev en förskola som jag inte varit på tidigare och jag jobbade pluttiga 12.30-16.00. Fördelen med att barn tröttnar på saker snabbt är att man hinner himla mycket på kort tid, så på de 3,5 timmarna hann vi måla med vattenfärger, en halvtimmes miniröris (gympa för små barn), pussla, äta mellis, bygga en tågbana, läsa bok och pärla. Inte illa va?

En annan grej med barn är att de är så brutalt ärliga, både på gott och ont. Idag var det på ett bra sätt; det är dags för mellis och barnen har rusat till bordet och satt sig. Jag står brevid och väntar för att se var jag ska sätta mig någonstans och då tittar en 4-årig pojke på mig och säger "Sara, snälla kan inte du sitta vid det här bordet? Du är så fin tycker jag!". Gullungar!