Klockan 04.16 i natt vaknade jag till och var plötsligt klarvaken. Då hade min kära man som var borta och spelade poker ännu inte kommit hem. Solen hade dessutom redan hunnit gå upp. Men det jag skulle komma till var i alla fall att jag alltid vaknar sådär precis innan han kommer hem. Som om jag känner det på mig liksom. Och det är inget ljud eller så som väcker mig, utan det är så pass långt innan att det är omöjligt att jag har hört honom.  Och mycket riktigt så öppnades ytterdörren kl. 04.34. Knäppt va? Måste vara min kvinnliga intuition som spökar. 

Det är i och för sig också ganska bra att jag vaknar av mig själv för annars hade jag väl kissat på mig varje gång han klampar in. Ursäkta älskling men klumpigare människa får man faktiskt leta efter. Speciellt när det gäller dörrar. Vem kastar sig på dörrhandtagen så att det smäller till och sedan drämmer upp garderobsdörren och börjar slita i trådbackarna medan någon ligger och sover två meter bort? Så det är väl som sagt tur att jag på något sätt har en inbyggd väkarklocka...