MENY
Som den smidiga människa man då är så råkade man självklart ut för exakt samma sak idag igen. Nästan lite läskigt för man hinner inte ens reagera. Inte så att man vinglar till och tappar balansen utan pang bara! Plötsligt ligger man där på marken och känner det där illamåendet som kommer när det gör riktigt j*vla ont och med posten utströdd i en salig blandning framför sig i snön.
Så nu är det ett nytt blåmärke på g tror jag. Sjukt ömt är det iallafall så jag blir inte förvånad om jag vaknar och har ett imorrnbitti. Jag börjar ju bli lika ostabil som mor min. Hon ramlar lite när och var och hur som helst. Förstår inte hur hon lyckats överleva så länge som hon gjort utan att ha slagit ihjäl sig.
Jaja, man blir lite trött på sig själv ibland... Eller mer på folk som inte kan sanda ordentligt kanske. Eller på skor som är för hala. Eller på vintern överhuvudtaget. Vad lätt allt vore om det bara var sommar och sol...
0