I don't know why I'm still surprised
Varje gång man ställt in sig på att få vara ledig ett par dagar så ringer de från jobbet och sabbar allt. Stack ut och sprang när jag vaknade imorse och direkt när jag kommer hem så ringer chefen och frågar om jag inte kan jobba imorrn och eventuellt onsdag om den som är sjuk inte har blivit bättre tills dess. Självklart vill jag jobba för jag vill ju ha pengarna och det är faktiskt roligt. Dessutom är det oftast de som är på plats som får nya tider, så jag är tacksam det är inte det. Men det är så himla tråkigt när man planerat saker... Imorgon skulle jag till exempel först på en grej på Arbetsförmedlingen och sedan träffa Sofia som jag inte sett på evigheter eftersom jag blivit inringd varje gång vi bestämt något de senaste veckorna. Supertråkigt och jag är hemskt ledsen för det! Verkligen! Samtidigt måste man ta chansen när man väl får jobba. Vad mycket lättare allt hade varit om man haft ett fast heltid/deltidsjobb med förutbestämda scheman och hela baletten. Tyvärr krävs utbildning för de jobb jag helst vill ha och det har jag inte. Synd att man ska ha drömmar och mål som är svåra att uppnå...

Så nu sitter jag och kollar på olika utbildningar för att hitta något intressant. Runt den 9-10 december lär jag få reda på om jag kom in på journalistik och multimedia till våren. Åh vad jag vill!!! Men förhoppningarna är rätt låga eftersom det dels är jättemånga som söker, skyhöga intagningspoäng och jag skickade in anmälan efter sista anmälningsdagen. Borde kommit på att jag skulle söka ett par dagar tidigare men nu får jag en chans att se antagningskraven så jag vet om det är värt att satsa till hösten sedan iallafall. Ett litet steg på vägen.

Dags att ta tag i dagen nu. Dusch, lunch och sedan jobb 17-22.

Ciao ♥

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress