MENY
Det känns lite som att allt faller samman nu. Allt på en gång. Allt det som så länge varit naturligt och helt vanligt. Det som man är van vid och tycker om. Det som man har offrat så otroligt mycket för, mer än det kanske har märkts. Så mycket att tänka på och så lite tid. Förvirring är en bra beskrivning. En blandning mellan en vilja att fortsätta kämpa och en vilja att bara släppa taget och låta det falla. För att se hur det känns. Men är det värt det? Eller inte? Bryr sig någon egentligen? Eller är det bara jag.
Konstigt att man inte kan sova..?
0