Ibland blir jag riktigt imponerad av mig själv faktiskt. På grund av extrem uttråkan gav jag mig, tro det eller ej, ut och sprang i det nära 19 grader kalla mörkret. Läskigt kallt var det och funderade allvarligt på att ringa och be mamma plocka upp mig efter ungefär halva vägen eftersom jag fruktade att mitt vänstra pekfinger hade förfrusit. Hade absolut noll känsel i det och trodde nästan att det skulle vara sådär svart som det alltid blir på filmer när jag tog av mig vanten. Men sedan kom jag fram till att jag inte orkade ringa för ett stackars pekfingers skull så jag kämpade vidare. Mycket snygg i min alldeles för stora knallgula reflexväst. Skönt var det iallafall efteråt. Bortsett från träningsvärken som jag redan nu känner av. Men det var det värt.
Skjutsade precis brorsan till träning så passade på att köpa lite naturgodis och grejer som jag ska sjunka ner i soffan med nu. Tycker att jag gjort mig förtjänt av lite mys framför tvn medan jag väntar på att hämta bror vid tiosnåret..
MENY
0